Har legat och lyssnat på musik och tänkt i några timmar nu. Har smilat, gråtit, tänkt.

Det har gått ett år och ett halvt år. 1,5 år sen, jag började 7an. Nästan allt har förändrats under tiden. Gått mycket med förlust men några steg med vinst. Det är just dom där stegen framåt bland alla felsteg som har fått mig att kämpa framåt. Hör ofta av vänner och ganska okända människor att - Vad stark du är ida!! Eller, -Skulle aldrig klarat av det du gått igenom. Jag är en stark människa, jag står upp för mina åsikter och ser aldrig ner på människor jag inte vet ett smack om. Säger till om jag tycker att någonting är väldigt fel och försöker att uppskatta mina nära och säga snälla saker. För jag vet hur det är att bli nersedd på, att bli tagen för givet. Då tänker jag, varför stanna upp och gå bakåt, istället för att gå framåt och kämpa sista biten? Kunna känna efter att, jag klarade det! Varför vilja vara som andra och inte hitta sig själv? Våga visa dina egenskaper, våga visa ditt JAG. Du är inte pinsam, då får nog många fler människor en annorlunda syn på dig. Alla kan inte tycka om dig, så är det. Så varför inte visa sina bra sidor och stå upp för dig själv, använda sig mer av sina bra egenskaper och lägga kraft på alla de som tycker om dig? Istället för att försöka få alla att gilla dig genom att försöka vara som alla andra? Vi är födda som original, varför försöka vara en enkel kopia?

Tänk inte såhär: jag kan aldrig bli som hon/han... Tänk istället: Han/Hon kommer aldrig kunna bli som mig? Vafan är ordet perfekt egentligen? Om ordet finns i ordboken tycker jag att alla är perfekta, på sitt sätt. De människor som klankar ner på dig utan att du gjort något, försök att inte bry dig! Stå upp för dig själv. Och om det nu är så att många tycker illa om dig pga ditt beteende, tänk över det hela. Finns det någonting jag kan ändra på? För att fler folk ska tycka om MIN INSIDA.

Om det är någon jobbig situation eller att du mår allmänt dåligt prata med någon, någon du anförtror dig till, det fungerar! Det låter som en klyscha men det hjälper att släppa ut den tunga stenen i magen och alla tårar som kommer när du ska sova. Kämpa! Låt ingen ta ifrån dig din livsglöd. Om allt är förstört, om du sabbat någonting, det är okej att va ledsen, men SLUTA FÖR GUDSSKULL INTE ATT KÄMPA! De kommer du ångra. Försök kämpa och tänk att nästa dag har något nytt att erbjuda, en ny chans.

Ta åt er av dethär, och för vidare. Tack, godnatt.