När man snackar känslor, äre för det mesta glad, arg, ledsen, irriterad osv, men om man inte vet vad man känner? Går inte att sätta ord på det. Har inte bloggat för vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vill vara ärlig, det har varit en jobbig period ett tag nu och har varken vetat ut eller in. Men efter mycket tankar, gråt, skrik och hjälp från mina nära och kära, musiken och mig själv har jag tagit mig på fötter igen. Vet knappt fortfarande inte ut eller in, men börjar få ett lugn och börjar få reda på saker. Vad ska jag välja för gymansie? Hm. Jag ska inte börja gymnasium efter 9an. Kan inte bestämma mig och välja mellan det jag vill göra. Planera är att ta ett år off, praoa och jobba med bloggen, kanske med ny häst, kanske med musik, kanske alltihop? Det tar jag som det kommer. Efter sabbatåret åker jag iväg ett år på High School Year i USA och sen hem igen för att flytta upp till Stockholm och börja gymnasium där. Kanske media/samhäll, utbilda mig och sen fortsätta till New York med bloggen, sen börja med mitt dröm företag.

 

Börjar på reda på saker som var frågetecken för en vecka sen. Slutade tänka och lät sakerna komma till mig istället. Det här valet har fått mig att känna att jag inte känner mig själv längre, inte vet vem jag är. Det är så fel, att behöva känna så när man bara är 14 år, att samhället har bestämt att det ska se ut såhär. Inget fungerade för mig, inga alternativ jag hade funka tillsammans med alla pusselbitar som ska sitta ihop. '' if something does'nt work out, leave it and find something better '' ett av mina motton, som verkligen hjälpt mig i valet. Valde att sluta tänka på vilket gymnasie och slutade tänka på valen jag hade, istället lät jag det vara och så visste jag vad ja ville göra, de kom till mig istället för att jag behövde jaga det. Har lärt mig att saker löser sig, man behöver inte alltid göra något åt allt.

 

Om jag tänker bort min framtid och tänker här och nu. Har fått så många frågor om hur jag mår, och vad som har hänt. Jag kan säga så att jag är i obalans, har saker som måste fixas och människor jag måste prata med, har lagt det åt sidan så länge, har varit för feg för att lösa saker. Men jag börjar få ordning på allt nu, men det finns fortfarande saker jag inte har gjort som jag borde göra, tar det som de kommer. Ibland måste man göra saker man inte vågar, right?