Klockan är 01:17 och jag skulle egentligen ha somnat för länge sen. Har legat vaken rätt så länge och tänkt på massor saker, och under några dagar nu när saker som har tyngt mig har hänt, så har jag tänkt att jag inte är bra nog. Att mitt utseende inte är något som  jag ska vara nöjd med, att min personlighet inte är fin på något sätt, och att hela jag är misslyckad. Jag vet att jag inte ska tänka så, men det blir lätt så att man gör det vid sådana tillfällen. Det är mänskligt. 

 

När jag skulle gå ner för å ta lite vatten så går jag alltid förbi en spegel, men jag gick inte förbi den den här gången med ett fake leende och tänkte som vanligt ''fan va man ser ut asså men de e bara å lee''. Jag ställde mig rakt framför den. Mitt hår har en utväxt på några centimeter och jag har inte perfekt hy i ansiktet. Jobbar varje dag för att sminka mig perfekt och göra mitt hår så snyggt som möjligt. Plattar det väldigt ofta och sen deppar och mår allmänt dåligt för att det är slitet och fult. Egentligen är mitt hår lockigt och rätt tunt, och eftersom att jag duschade förrut så var de sådär naturligt som mitt hår är i vanliga fall. Jag rufsa till det lite och tänkte att det här är jag, det är såhär jag ser ut. Jag är vacker på mitt sätt, jag måste bara acceptera att dethär är jag. Men varför lägger jag ner tid till att platta håret och sminka mig? Bra fråga faktiskt som jag har tänkt på mycket. 

 

Man kan inte tänka att man är fin som man är om man har massor smink på sig, färgat hår, löshår, eller finnig hud. Man kan inte bara ta av sig alla produkter/löshår/lösnaglar osv och tänka att man är fin som man är fast man egentligen inte tycker det alls. Man måste hitta sin självkänsla och veta vem man själv är och inte glömma och gömma sig själv bakom löshår och andra produkter. Jag säger inte att man inte får ha löshår eller något för att det är fake, om man ska ha det så är det för att man ska vara extra fin, inte bara för att ha det. Och jag säger inte heller att man SKA ha sånt, utan alla är fina utan det också. 

 

Fråga dig själv och titta dig själv i spegeln medans du svarar på dom här frågorna. 

OM..Varför sminkar jag mig? Varför försöker jag göra något annat av det som är jag? 

Tycker jag om mig själv eller önskar du att du skulle vara någon annan? 

Den svåraste frågan, duger jag? Om svaret är nej, så har du fel. Det alla säger, alla är lika mycket värda, det är faktiskt sant i sig. Alla har det utseendet som man fått. Det finns självklart operationer och liknande för att ändra på sig själv men fråga dig då, varför vill jag ändra på mig själv? Är det för att min näsa är för stor? Mina öron står ut? Mina läppar är för små? Du tror att du kommer få bättre självkänsla och bli mer omtyckt och du var mer lik barbie eller försökte se perfekt ut? Självkänslan kanske kommer att bättra sig, men inte på rätt sätt. Du måste jobba med det varje dag och bli stark som människa, DÅ kommer din självkänsla att bättra sig, du kommer att känna att du har gjort någonting för att stärka dig själv. Du kommer bli mer omtyckt när du vågar stå upp för dig själv och våga vara dig själv. 

 

Det finns så många människor som tycker och tänker olika saker om dig, och det kan du inte ändra på. ALLA kan inte tycka om dig, det finns ALLTID någon som har något emot dig. Men det gäller att inte bry sig om det och fokusera på dig själv. 

 

''Du måste älska dig själv för att kunna älska andra'' Nah, lite rätt är det i det hela men för att kunna älska andra måste du ACCEPTERA dig själv och hur du ser ut. Du måste kunna tänka när du står där och gjort dig fin framför spegeln att dethär är ändå jag, trots alla dessa fix. 

 

Du kan inte vara någon annan, kommer aldrig att kunna bli. Men, ingen annan kommer heller att kunna bli DU. 

 

 

 

Tog en halvtimme att skriva dehär inlägget för somnar mellan varje mening. Så nu stänger jag ner och försöker sova igen, kommer bli en lång dag imorgon. Skrev mest dethär för mig själv och för att skriva av mig men hoppas det kan nå ut till någon annan också.  Och kom ihåg, ALWAYS BE PROUD OF WHO YOU ARE.